Kaprifol

Idag hade jag tänkt sitta inne och titta på regnet, men tyvärr började jag mitt nya sunda liv igår. Jag bestämde mig för att försöka röra på mig mer, äta sån där brun pasta och tugga på pumpafrön istället för att baka kladdkaka. Sagt och gjort. Jag gav mig ut och traskade runt i kvarteret tills jag fått nog av vasst hagel i ansiktet. En sån himla tur att det inte är en modeblogg jag har. Tänk er själv: "Dagens outfit: oversized regnjacka, tajts och benvärmare (very 80-talschic), blommig halsduk (helrätt!). Till detta hade jag fullkomligt ofixat hår. So stylish!" *fniss* Sanningen är att jag tycker att det är kul med modebloggar. Jag måste erkänna det. Jag vet inte vad det är som driver mig, men det är på något vis mysigt att läsa om vad Ebba har fyndat sen sist. Sedan finns det ju så många andra duktiga tjejer (och killar) därute som sitter i timmar och gör snygga trendkollage, fotar folk på stan, beskriver i detalj vad de har på sig och på det stora hela lägger ner väldigt mycket energi på sitt intresse. Det roligaste är nog att det äntligen är ok för tjejer att nörda ner sig i sin hobby. Det har alltid varit lite tabu, även när det gäller kläder och utssende. Vi ska inte tala om hur det är när det gäller teknik, eller det ska vi, men inte nu.

Jag kom att tänka på att jag ska på konferens. Jovisst. Visst låter det vuxet? Det är fjärde gången jag åker och träffar andra datatjejer från hela landet och det brukar vara bra. Det hela är rejält sponsrat så det blir fint boende, god mat och en massa uppmärksamhet från företag som kommer och föreläser och säger att de vill anställa just oss. Känns lite lyxigt. Första gången jag åkte hade jag inte riktigt koll på hur det skulle vara. Måste säga att jag fick lite av en chock när "alla" pluggade sitt sista år, bar kavaj, var starkt mejkade och fast beslutna att fixa ett jobb. Jag hade tänkte mig att det skulle vara som i min datorklubb: nördigt, avslappnat och lite lagom insnöat... och kanske någon mer än jag som var under 25 (jag var tonåring, bara en sån sak). Nå, när jag gör mitt bästa för att gilla läget frågar två tjejer plötsligt om jag vill sitta med dem och äta. "Vi sitter helst på golvet, det där är min kompis. Hon är 86% man och pratar inte när hon äter". Sen blev det (efter maten :) mycket prat om webbserier, programmering och studenttraditioner. I år kanske jag blir en av kavajtjejerna. Vem vet.

Det där med jobb är lite stressigt. Jag har haft ett antal: mailsupport, labbassistent, muséiguide, amanuens (fint namn för alltiallo på högskolan), projektledare (eller nåt, jag hade ett litet rum och en telefon iaf, det är tecken på framgång :), säkerhetstestare, dataskyfflare (jag måste komma på ett bättre namn för det till mitt CV) och campusguide. Har ni sett filmen Road trip så är jag det som Barry är. (Yrkesmässigt, inte i övrigt :) Jag är inte så mycket för flabbiga tonårskomedier, men den där killen är rätt rolig. Scenen när han ska vara ormvakt är en klassiker. Jodå, jag har varit ormvakt också, med råttor (ej levande) och allt. Ja, ormarna rymde. Tack, men nejtack, jag ställer inte upp igen. :)

Skaffa småjobb är inga problem bara man har fått tag på ett. Då brukar det gå att få tips om flera. Att skaffa ett riktigt verkar dock bra mycket läskigare. Det blir till att nätverka på datatjejkonferensen. (Och ta med ormgrejen i CV:t för att få lite spets på det hela.)