Personligt skrivande

Ok, nu är det slut på kompromissandet. Kill your darlings! Jag hugger hänynslöst bort alla personliga röda trådar i min rapport, även de som jag har sparat för att jag tycker om dem. Jag ska bli klar idag, hör ni det? Nu har jag sagt det i bloggen så nu kommer jag inte undan. Sen ska jag skriva min opponering också... och gå ut i solen.

Det här med att vara personlig... I tekniskt skrivande ska man inte vara det, men i bloggar är det helt ok. Jag tenderar att göra tvärtom. Därav min nördiga blogg. ;) Ibland förundras jag över hur personliga folk vågar vara i sina bloggar. Foton på sig själv är en grej, men fyllebilder? Nakenbilder? Berättelser om hur deppig eller förkyld man är för tillfället och vad man åt till mellanmål. Nog för att det kan vara spännande och lite snokigt att läsa, men jag skulle själv inte lägga ut något i den stilen. I dagarna lanserades en ny blogg som överträffar allt ovanstående när det handlar om att lämna ut personliga detaljer. Det är duktiga bloggerskan
Hanna Fridén som har startat en blogg om sina tarmar. Det är lite usch, men samtidigt väldigt roligt och modigt på sitt lilla vis. :)

PS. Jag skapade nåt fint igår kväll. Jag har bestämt att jag får visa det i bloggen först när rapporten är klar så håll ut.

Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Skynda, skynda (à la Gunde Sven), jag vill ju se vad för kreativt du skapat.

2007-08-09 @ 18:57:24
Postat av: Johan Sundström

Kärlek nedkodad i text gör mer nytta när budskapet är riktat till någon läsekrets som förtjänar den, som till exempel brev och bloggar brukar kunna vara, och rapporter sällan är.
Behållningen med att vara strängt personlig i text som har någon grad av synlighet är kanske främst vad det gör med läsaren och deras inställning till dig själv och vad de därigenom vågar prata med dig om.
Det kan ta smått astronomiska proportioner; jag har sett åtskilliga som sökt stöd och tips på hur man bejakar sina galnaste och innerligaste drömmar nyligen, till exempel, sedan jag gläntade litet på en egen jag just gjort något bra av. Men givetvis får man välja nakenhetsnivå efter vad man kan bära upp och låta andra veta om en, om man inte valt att vara anonym. (Själv missionerar jag gärna litet; att hämma sig kan folk redan så bra utan hjälp.)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback